Herdebrev Trons år
Herdebrev från
Biskopen av Helsingfors
monsignore Teemu Sippo SCJ
Trons år
Bästa stiftsbor,
För närmare ett år sedan förkunnade påven Benedictus XVI att hela kyrkan firar Trons år 11.10.2012–24.11.2013. Året inleds på dagen 50 år efter Andra Vatikankonciliets början och 20 år efter att Katolska kyrkans katekes publicerades. Trons år avslutas 24.11.2013 då vi högtidligt firar Kristus konungens dag.
Avsikten med Trons år
Den helige fadern har skrivit ett apostoliskt brev, ”Porta fidei” eller ”Trons dörr”, som vägkost för Trons år. I brevet säger påven Benedictus att tron leder oss in i gemenskapen med Gud och hans Kyrka. Det är bara att stiga över tröskeln, så får vi höra Guds ord och låta Guds nåd verka och forma våra liv. När en människa träder in genom den dörren slår hon in på en väg som varar hela livet. Det är en resa som börjar med dopet och som gör att vi får kalla Gud för Fader. Den resan avslutas med övergången från död till evigt liv, som har sin början i vår Herre Jesu uppståndelse.
Kristi vilja är att genom den Helige Andes gåva förena alla troende i sin härlighet. Att bekänna tron på Treenigheten – Fadern, Sonen och den helige Ande – är det samma som att tro på en enda Gud, som är Kärlek: på Fadern, som i tidens fullbordan sände sin Son till vår frälsning; på Jesus Kristus, som genom sin döds och uppståndelses mysterium återlöste världen; på den helige Ande, som leder Kyrkan genom århundradenas lopp i väntan på Herrens återkomst. (jfr Porta fidei, 1)
Den helige fadern vill väcka människor att tänka på den kristna tron, eftersom den kan leda dem till frälsning och till livets fullhet. En viktig avsikt med Trons år är att leda Kyrkans medlemmar till en djupare kunskap i sin egen tro. Det öppnar för att göra deras tro levande, stark och ren. Då kan tron bli en konkret verklighet. Dess skönhet och sanning kan öppna sig för en människa som en stor skatt. Som av sig själv börjar den troende uttrycka sin tro även för andra. Påven skriver: ”Åt oss ges möjligheten att bekänna tron på den uppståndne Herren i våra katedraler och kyrkor över hela världen; i våra hem och hos våra familjer, så att var och en drivs starkare till att bättre lära känna den oföränderliga tron och föra den vidare till framtida släkten. Religiösa gemenskaper, som församlingar och alla kyrkliga inrättningar, nya och gamla, skall finna sätt under detta År att offentligt bekänna Credo.” (Porta fidei, 8) Men påven tillägger att tron och dess bekännelse till syvende och sist är den helige Andes gåva till oss.
Utmaning för Helsingfors stift
När jag tänker på vårt eget stift måste jag erkänna att vår situation är krävande med tanke på en tillväxt i tron och ett bekännande av vår tro. Vi är en liten och utspridd minoritet i ett stort land. Katolikerna här representerar många olika nationaliteter, många grupper med sitt eget språk, sin egen kultur, sina sätt och traditioner. Att bilda gemenskaper och församlingar är en stor utmaning, i synnerhet för herdarna i församlingar som sträcker sig över stora områden. Religionsundervisningen – förmedlandet av tron – till barn och unga är en stor ansträngning för stiftet, för församlingarna, för lärarna och för familjerna.
Vårt samhälle sekulariseras i snabb takt. Människor fjärmas från Kyrka och tro i allt större utsträckning, samtidigt som inställningen till religioner och kyrkor blir allt mer negativ. I synnerhet det största och mest inflytelserika kristna samfundet, Katolska kyrkan, får sin del av kritiken, framför allt i massmedia. Bilden av vår Kyrka blir ensidigt negativ.
Stark tro är svaret på utmaningarna
Därför behöver vi katoliker en stark övertygelse i vår tro och mod att vandra trons väg, även om vi tvingas vandra i motvind. Vi behöver en självständig attityd som ifrågasätter vissa fenomen i samhället, i synnerhet i moralfrågor. Vår uppgift är att vara ett tecken på vår tro på Gud och hans godhet i vår omgivning. Vi kan liksom evangeliet säger vara ”jordens salt” och ”en stad uppe på ett berg” och vi kan låta vårt ”ljus lysa” (Matt 5). Vår tro påverkar och strålar ut i vår omgivning – inte minst genom engagerad kärlek till nästan. Vi uppmuntras och tröstas av insikten av att även vi omfattas av det löfte som Kristus gav till sina lärjungar: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:20)
Hur kan vi göra Trons år fruktbart
Vi har inom stiftet funderat hur vi kan fira Trons år; hur vi kan fördjupa vår tro; hur vi kan göra att den bär frukt; hur vi bättre kan leva enligt vår tro och vittna om den. För att främja tron har Nordiska biskopskonferensen beslutat att varje biskop publicerar två predikningar om satser i trosbekännelsen. Predikningarna publiceras i hela Norden. I församlingarna är det tänkt att man håller Trons år framme i predikningar i söndagsmässorna samt i andakter och föredrag. Dessutom uppmanar biskoparna de troende att bilda böne- och samtalsgrupper. I dem kan man bena ut trosbekännelsen och Katolska kyrkans katekes, en av de viktiga frukterna av Andra Vatikankonciliet. En alldeles speciell betydelse har sakramenten och i synnerhet eukaristin under Trons år. Att med fromhet fira den heliga mässan är alltid det djupaste uttrycket för tron och dess hjärta. Ur mässan får vi alla och hela Kyrkans kropp näring och kraft. Även botens sakrament ger oss om och om igen tillfälle att uppleva Guds barmhärtighet och ger oss en chans till en nystart.
Att be tillsammans och att samtala – allt det bygger upp vår tro. Men att privat fördjupa sig i tron och engagera sig i bön är också till hjälp för oss. Förra året utkom en finsk bönbok som följer Andra Vatikankonciliet. Den kan ge oss glädje och kraft i vårt andliga liv. Tidegärden och rosenkransbönen kan alla be. Alla de här olika delarna bygger upp vår tro och gör också att vi kan vittna om vår tro – inte bara i ord, utan också genom våra liv – med övertygelse och glädje! I det vittnesbördet kan vi känna en gemenskap med många kristna som står oss nära även om de hör till andra samfund.
I Första Petrusbrevet står det: ”Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.” (1 Pet 1:5-9)
Låt Guds moder Jungfru Maria leda oss till sin son Kristus och be Honom välsigna Trons år.
Helsingfors i oktober 2012
+ Teemu Sippo SCJ
Biskop av Helsingfors