Biskopens brev (2004)

Ibruktagande av medlemsavgift i vårt stift

Kära systrar och bröder!

När jag ännu var i prästseminariet, tänkte jag att pengar inte är viktigt för kyrkan. Guds ord går att förkunna såsom Jesus Kristus gjorde utan materiella medel. Därefter har jag dock lärt, att det krävs materiella grundförutsättningar för att förverkliga av kyrkans missionsuppgift. För att vi skall kunna fira liturgin, framför allt den heliga mässan, behöver vi kyrkor, kapell och prästgårdar. Vi behöver hostior, vin och ljus. I kyrkobyggnaderna behövs elektricitet, vatten och uppvärmning. Vi kan inte klara oss utan församlingens kansli, där man har telefon, fax, dator samt medlemsregister. Därtill är våra präster tvungna att köra hundratals kilometer för att kunna besöka troende i diasporan. Allt detta kostar. Såsom ni har kunnat läsa i stiftstidningen, gäller det inte små summor, emedan det är nog så dyrt att leva i Finland.

Varifrån kommer de erforderliga pengarna? Hittills har vi erhållit litet mer än hälften från Tyskland. Tidigare fick vi också en del av Jesu heliga hjärtans prästers provins i Hollands provins. Cirka en sjättedel skänker ni kära katoliker som kollekter till era församlingar. Med tillhjälp av dessa täcker man till en del av församlingarnas löpande utgifter. Andra hälften av dessa löpande utgifter betalas ur stiftets kassa. Drygt en tredjedel utgörs av hyres- och ränteinkomster samt arv, som vi erhåller – dock mycket sällan. Situationen håller dock på att ändras.

Före jag går över till detta, vill jag först säga några ord om prästernas ekonomiska situation. De präster som arbetar i vårt stift har fått en del av sin utkomst från utlandet och en liten del av församlingen. Detta har täckt boende, beklädnad och utfodring jämte ett minimum av personliga förnödenheter. Ingen av våra präster erhåller lön för sitt arbete. Samma gäller biskopen. I praktiken har jag hämtat med mig allt vad jag har från Polen. Min professur i det katolska universitetet i Lublin räcker till för att täcka mina personliga utgifter.

Det bör också nämnas, att medlemmarna i den neokatekumeniska vägen i Italien, har på ett betydande sätt hjälpt vårt stift. De har till största delen finansierat bygget av kyrkan i Uleåborg, samt finansierar helt Redemptoris Mater -missionsseminariets verksamhet.

Såsom jag redan nämnde tidigare, täcker man ännu över hälften av alla utgifter med donationer från Tyskland. Tyvärr avtar detta stöd småningom helt och hållet. Detta beror ej på att biståndsorganisationerna inte mera skulle vilja hjälpa oss. De klarar helt enkelt inte av det på grund av sina egna sinande resurser. Katolikernas antal i Tyskland håller på att minska och även där finns arbetslöshet och lågavlönade. Därför har inkomsterna från kollekterna och kyrkoskatten minskat även där.

Det är osannolikt att biståndet som erhålls från Tyskland skulle öka i framtiden. Därför bör vi själva ta mera ansvar för vår kyrka. Jag är övertygad om, att det är möjligt för oss att bli ekonomiskt självständiga. Katolikerna i Finland är ju inte fattigare än tyskarna. Vi bör hålla i minnet, att pengarna som erhålls från Tyskland icke huvudsakligen fås från rika människor, utan från helt vanliga till och med mindre bemedlade människor.

Under det senaste året har ekonomirådet, prästrådet, biskopsrådet samt pastoralrådet behandlat denna fråga planmässigt. Inget av dessa organ har funnit ett realistiskt alternativ till medlemsavgiften. Även denna avgifts storlek har värderats och man har kommit till 1,5 procent av katolikernas inkomster.

Denna avgift utgör inget undantag i kyrkornas liv. Här i Finland betalar alla luteraner och ortodoxa kristna, envar beroende på församling, en lagstadgad kyrkoskatt på 1 – 2 procent. Även medlemmar i andra kyrkor är moraliskt skyldiga att stöda sitt eget samfund på samma sätt. I små religiösa samfund är denna avgift hög.

I Danmark betalar katolikerna 2 % av sina inkomster i medlemsavgift. I Island däremot stöder staten alla kyrkor likaledes av de skattemedel som alla medborgare bör betala. Ett likadant förfarande råder i Norge. I Sverige har den katolska kyrkan haft rätt att uppbära kyrkoskatt sedan år 2000. Kyrkoskattsförfarandet är i kraft även i Tyskland och i Italien. I Finland har vår kyrka anhållit officiellt om tillstånd att uppbära kyrkoskatt, men tyvärr har detta inte beviljats.

Kära systrar och bröder! Jag skulle inte här vilja låna kyrkolagen och katekesens femte bud för att påvisa att alla katoliker har en samvetsplikt att ekonomiskt stöda kyrkan. Det är fråga om allt annat än att förvärva rikedom eller lyx. Det gäller att trygga minimimängden så att kyrkan kan fungera.
Inkomsten som erhålls av medlemsavgifterna riktas i princip enligt följande: den täcker sådana utgifter, som församlingarna inte helt kan själva sköta. Därtill stöder man nödvändiga remonter, erforderliga kontorsapparater, samt det katolska informationscentret, det Kateketiska centret, Stella Maris, stiftets kuria, teologistuderandens studier, barnens sommarläger, underhåll av de präster, som inte hör till något samfund samt församlingarnas bilanskaffningar för att nämna några av de viktigaste objekten.

Det är självklart att medlemsavgiften inte ersätter församlingarnas söndagskollekt. Ändamålet med kollekten och medlemsavgiften är olika. Kollekten är i första hand avsedd att upprätthålla församlingens dagliga liv och verksamhet. Medlemsavgiften däremot är avsedd att täcka större utgifter, som berör i större omfattning stiftslivet som jag redan ovan nämnde. Med dessa inkomster täcker man även sådana utgifter, som församlingen inte ensam kan klara av, såsom stora reparations- och byggnadsarbeten.

Kära systrar och bröder. Jag ber er ännu överväga denna begäran om stöd på ett ansvarsfullt sätt samt att förhålla er positivt till förslaget, som gjorts i vårt stifts olika råd, för att lösa vår kyrkas problem. Detta är ingen lag, men alla katoliker borde i enlighet med sina egna möjligheter fullgöra denna plikt. Det är fråga om vår kyrka, er kyrka. Utan denna medlems avgift kan vår kyrka inte vidare utvecklas, utan den börjar retardera.

Helsingfors, 26.9.2004
+ Józef Wróbel SCJ
Biskopen av Helsingfors

Biskopens brev till alla katoliker med anledning av den medlemsvgift som tas i bruk i Helsingfors stift

Kära bröder och systrar

I ett herdebrev daterat den 26 september bad jag er ekonomiskt stöda verksamheten i vårt stift genom att regelbundet betala en medlemsavgift som motsvarar 1,5% av era inkomster. Herdebrevet har upplästs i alla församlingar och publicerats i tidningen Fides och på stiftets hemsida, där det är möjligt att läsa det på svenska, finska och även på andra språk (www.catholic.fi/hiippakunta/maksu). I detta sammanhang vill jag uppriktigt tacka er alla, som stöt er egen lokalkyrka med böner, arbete och även ekonomiskt.

Medlemsavgiften är, så som jag skrev i herdabrevet, något helt annat än den kollekt som uppbärs i samband med söndagsmässan. Med kollekten understöder vi församlingen, medan man med medlemsaviften stöder hela stiftet. Det vill säga sådana verksamhetsformer och projekt som gynnar och t.o.m. är oumbärliga för församlingen, men som församlingarna inte ensamma förmår bekosta. Jag vänder mig till er än en gång, med förhoppningen att ni skulle känna er manade att betala medlemsavgiften, och på så sätt bidra till vår verksamhet.

Till slut en praktisk detalj: I mitt herdebrev sade jag något förenklat att medlemsavgiften räknas på basen av förvärvsinkomsterna. I det bifogade materialet ges exempel av vilka det framgår på vilka inkomster medlemsavgiften baserar sig.

Jag ber för er och värdesätter er goda vilja,
+ Józef Wróbel SCJ
Biskopen av Helsingfors