Herdebrev för fastetiden 2013: Om bekräftelsens sakrament

Bästa stiftsbor,

Då och då besöker biskopen församlingarna i stiftet och firar bekräftelsens sakrament tillsammans med de troende. I vanliga fall är det unga katoliker i tonåren eller vuxna som upptas i kyrkan som i grupp får ta emot det sakramentet. Men i själva verket är det så att alla katoliker som lever i full gemenskap med kyrkan och som av någon anledning inte har fått bekräftelsens sakrament tidigare kan ta emot sakramentet efter en tid av förberedelse. Det är också något som kyrkan varmt rekommenderar, för utan bekräftelsens sakrament är medlemskapet i kyrkan bristfälligt.

En förutsättning för att man ska kunna ta emot bekräftelsens sakrament är att man har blivit döpt. I dopet blir en människa Guds barn, och genom Jesu lidande, död och uppståndelse får hon del i frälsningen och i gåva får hon den helige Andes fullhet. Dopet är den stadiga grund som det kristna livet står på. Men bekräftelsens sakrament är nära förknippat med dopet och kompletterar den nåd som dopet innebär. I ännu högre utsträckning än i dopet betonar bekräftelsen den helige Andes närvaro och inverkan. I bekräftelsen får den döpta i gåva ”den helige Andes fullhet som han [Kristus] har i överflöd”.

I östkyrkan ges bekräftelsens sakrament genast efter dopet, medan man i väst har valt att lägga en tidsperiod mellan de två sakramenten. I öst har dopprästen från början gett bekräftelsen efter dopet, medan man i väst har valt att förbehålla bekräftelsen för biskoparna – och det är inte alltid en biskop är närvarande vid dopet. I västkyrkan har man inte avstått från den här praxisen och det framför allt av en orsak: det ger möjlighet att ge konfirmanden undervisning så att han av sin egen övertygelse kan fatta beslutet om att ta emot sakramentet.

Medan dopets element är vatten så är det något mänskligt som är centralt i bekräftelsens sakrament, nämligen en människas hand. Den som förmedlar bekräftelsens sakrament lägger sin hand på konfirmandens huvud. Samtidigt smörjer han konfirmanden med helig krisma och tecknar ett korstecken i konfirmandens panna. I många religioner finns det stora stunder då en religiös ledare lägger sin hand på människors huvuden. I Gamla testamentet får vi höra hur Jakob lägger sin hand på Josefs båda söner. Det är en gest som symboliserar välsignelse, ledning och vigning – att ett nytt skede i livet inleds eller att en person vigs till ett nytt ämbete. Moses använde också handpåläggning för att ge sitt ämbete vidare till sin efterträdare Josua.

Det finns dessutom en lång tradition av smörjning med olja eller balsam i världens religioner. I det forna Egypten smorde farao själv sina viktigaste ämbetsmän. Smorda skulle de utstråla glans, makt och ära. Israels konungar smordes till sitt ämbete. Den smörjning som profeterna utförde innebar också Guds välsignelse och att de fick ta emot Guds ande. Kung Davids sista ord löd: ”Så talar David, Jishajs son, så talar han som den Högste har upphöjt, han som Jakobs Gud har smort till konung och som Israels värn håller kär. Herrens ande talar genom mig, hans ord är på min tunga.” Smörjning med olja innebär alltså att man blir smord med Anden.

Den smorde messias är den livets och hoppets man som Israel väntade på. De yttersta tidernas store konung skall vara helt fylld av Guds klarhet, styrka och helighet. Som kristna tror vi att Jesus Kristus är den konungen, den messias. Genom bekräftelsen deltar kristna på ett djupare sätt i Jesu Kristi uppdrag och får på ett mer fullständigt sätt delaktighet i den helige Ande. Jesus ger sina lärjungar den helige Andes fullhet och överflöd och gör dem på så sätt delaktiga i sitt eget liv, i sin förklaring och helighet. Kristi gåva, utgjutandet av den helige Ande, skedde vid pingsten. Vi tror att Kristus även tillsatte bekräftelsens sakrament för att fortsätta utgjutelsen av Anden till sina troende i alla tider. I Apostlagärningarna berättas det att den helige Ande gavs till vissa troende och det kan vi tolka som bekräftelsens sakrament. Mottagandet av det sakramentet är inte bara en kort förrättning som sedan kan placeras bland andra händelser i det förflutna. Som gest är sakramentet enkelt, men de ord som följer med handpåläggningen, ”tag emot inseglet på den helige Ande som blir given åt dig” är ett stort löfte som ges oss. Själva Guds tredje person, den helige Ande, stiger i sin fullhet, sin kraft och sina gåvor in i den bekräftades liv. Detta helige Andens insegel – ett outplånligt andligt märke i själen – innebär att den kristna helt tillhör Kristus.

I kyrkan räknar vi upp dessa Andens gåvor: vishetens och förståndets Ande, rådets och styrkans Ande, insiktens och fromhetens Ande, gudsfruktans Ande. I den tidiga kyrkan förekom kraftfulla uttryck för ovanliga verkningar av den helige Ande. Med den helige Andes kraft botade man sjuka, fördrev demoner och talade i tungor. De här formerna av den helige Andes gåva förekommer fortfarande. Ändå ger den helige Ande också sina mottagare de frukter som är vanligare i det kristna livet: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är just de frukterna som ger näring och bygger upp både människans eget liv, men också familjens, församlingens och kyrkans liv. Därför sträcker sig effekterna av bekräftelsens heliga sakrament till hela livet. Ständigt och om och om igen får vi se att Guds Ande har en inverkan i våra liv.

Men den helige Ande är inte en automat, utan Andens inverkan förutsätter att vi är öppna för Honom. Han ger oss kraft att vara Kristi sanna vittnen och sprida och försvara tron i ord och handling. Liksom på pingsten ska vi om och om igen blåsa liv i den helige Andes eld, få den att blossa upp i oss, för det är en eld som vi har fått i gåva i bekräftelsen genom handpåläggning och smörjelse av en biskops hand – eller ibland av en präst som biskopen har befullmäktigat. Vi kan blåsa liv i den elden genom bön, genom att delta i firandet av eukaristin, genom att gå och bikta oss, genom goda gärningar för våra medmänniskor – kärleken är fyndig och tar sig i uttryck på tusentals olika sätt. Och är inte just fastetiden en lämplig tid att låta den helige Ande rena våra hjärtan och förnya den helige Andes gåvor som vi har fått i bekräftelsen, och konkret förverkliga det som har getts åt oss. Den tanken passar också in Trons år, som vi som bäst firar, och som uppmanar oss att modigt förkunna evangelium.

Vi vandrar mot påsken, mot Kristi uppståndelses fest. Men påskens innehåll är inte bara begränsad till Kristi uppståndelse. I påsken ingår också Kristi himmelsfärd och utgjutandet av den helige Ande vid pingsten. Den helige Ande är den som stärker vår tro, som väcker vårt glada hopp och som med sin kärlek får oss att utföra kärleksgärningar. Låt den Anden också ge oss kraft att vittna om det inför alla människor vi möter. Amen.

+ Teemu Sippo SCJ
Biskop av Helsingfors